29 september 2014

50 bästa låtarna från september 2014

Här har ni månadens skörd av låtar som fatsnat på min ständigt ombytliga och uppdaterade Just nu-lista. Hade U2 inte sålt sig till Apple hade nog Vulcano från Songs Of Innocence funnits med här också. Kanske dyker den upp på oktoberlistan.


Kleerup, Susanne Sundfør: Let Me In
Här drar Kleerup sitt strå till växande stack av coola låtar som senste året vuxit fram ur Rodgers-Moroder-retrohypen. Susanne Sundfør, Norges Robyn, gör dessutom att resultatet låter som något som skulle kunna ha platsat på ett av Blondies sista album.

Mapei: As 1
De där syntljuden låter ju som uppringningssignalen i Skype. Svensk-amerikanska Mapei gör väldigt fin rnb på sin skiva Hey Hey, och mest gillar jag denna lite aliciakeyska pianoballad.

Jessie Ware: Kind Of…Sometimes…Maybe
För det mesta låter Jessie Ware sådär brittisk svalt distanserad. Men här kommer hon lite närmare på ett sätt som hennes andliga föregångare Lisa Stansfield ibland lyckades med.

Craft Spells: Dwindle
Många av de artister som gjorde 2012 till ett ovanligt bra musikår är på gång med ny musik nu. Jag hade en med Craft Spells-låt på min Bästa 100 från 2012. På nya skivan håller detta amerikanska enmansband en hög lägstanivå. Oftast låter det lite mer skramligt än så här.

Cinnamon Chaser: Hurts Too Much
Brittisk indietronica som här nästan blir lite pojkbandstrivsamt. The Day That Never Came från häromåret var kanske lite vassare.

Alicia Keys: We Are Here
Sådär enkelt, amerikanskt proffsigt som det kan kännas tryggt att luta sig mot vissa dagar.

Hello Saferide: The Crawler
Den lågmälda men skruvade texten ger känslan av att detta hade kunnat vara en Ylvis-låt.

Moto Boy: Black Lillies
Den här låten dök upp bara några dagar innan vi såg honom i ett fint gig med sittande publik på Mejeriet i Lund. Kan dock inte minnas att Moto Boy spelade just denna.

Avi Buffalo: Memories Of You
Gladakademisk kalifornsk pop av en sort som alltid haft en ganska självklar plats i min skivhylla.

Tomas Andersson Wij: Santa Monica
Hans känsla för innerliga popvisor gör hans skivor lyssningsvärda, men det kräver att man uthärdar en del obehagliga partier. Som den vedervärdiga flöjt-stråk-slingan i introt och mellanspelen som nog inte ens Björn Afzelius släppt igenom någon gång i skarven mellan 80-tal och 90-tal. Men vi ser såklart fram mot nya skivan.

Hansson de Wolfe United: Själen vill ha sällskap
Alltså. Kanske ingen kanoncomebacklåt. Men ändå. Tja.

Anna Hertzmann: Bakfull Ångest
Härligt mjuk sydskånsk lantrock med en kärv text.

Nerina Pallot: Little Bull
Hon lyckas med att rulla ut kanonlåtar månad efter månad. Och någonstans ser man ju fram emot att få sammanfatta hennes ep-år med en det bästa-samling.

Courtney Barnett: Pickles From The Jar
Underbar klacksparks-rockabilly från Australien. ”I Say Hugh, you say Grant”.

Klangkarusell: Symmetry
Österrikisk indietronica i australiensisk anda.

The Drums: I Can't Pretend
Härligt att dom är på gång med nytt album. Just den här låten är kanske ingen av deras bästa.

Prince: Clouds
Här är Prince på säker funkballadmark samtidigt som han ändå lyckas hålla anslaget uppdaterat på ett sätt som kanske inte alla gamla 80-talshjältar riktigt lyckas med. Nya skivan Art Official Age, där Clouds finns med, har precis landat i Spotify.