30 mars 2015

50 bästa låtarna från mars 2015

Här är listan med den bästa musiken från månaden som gått. Vill ni få bra tips på mer ny musik är det enklaste att följa min ständigt uppdaterade Just nu-lista på Spotify.



Jimmy Somerville: Some Wonder
Finns det något bättre sätt att välkomna våren än med ett stycke ogenerad falsettdisko från dansgolvsveteranen Jimmy Somerville?

Maya Vik: Can I Feel?
Maya Vik gör energirik syntdisko av samma sort som landskvinnan Annie brukade göra när det begav sig. Liksom Annie varvar hon den med princesk elektrofunk. Och ovanpå detta babysång som hämtad från Scritti Politti. Kylie vrider sig av avund i första klass på planet mellan Sydney och London.

Courtney Barnett: Depreston
Hennes släpiga, smarta popbetraktelser av tillvaron hade varit det bästa skälet för att åka till Way Out West i sommar. Tyvärr har arrangörerna placerat in henne på det totalt meningslösa Stay Out West-programmet, som alltså består av en drös strökonserter på olika ställen i Göteborg efter att festivalområdet stängt. För att hinna åka till och köa utanför ett ställe där typ Courtney Barnett spelar måste man lämna festivalområdet innan de sista banden där ens börjat spela. Ett på alla sätt uselt upplägg. Stay Out West är snarare mer Stay Away West, om ni frågat mig.

Mild High Club: Window Pane
Släpig 10-talspsykedelia håller nästan på att bli en ny genre och amerikanen Alexander Brettin gör ett fint bidrag till denna genre under namnet Mild High Club.

Natalia Lafourcade: Palomas Blancas
Mexikansk böna vars senaste album är en komplett härligt smörig popbuffet. Nästan lite Everything But The Girl på sina ställen. Just denna ballad är kanske den mest smetiga på skivan.

Viktor Olsson: Regn
Den andliga arvtagaren till Tomas Andersson Wij som vi väntat länge på.

Girlpool: Ideal World
Mina trogna läsare är väl bekanta med min svaghet för sådan här lite stolpig tjejpop. Det här är kalifornsk indieskrammel från i år men är väldigt besläktat med Marine Girls, Trace Thorns band från tiden för Everything But The Girl.

The Tallest Man On Earth: Sagres
Kristian Matsson har klivit fram ytterligare några steg ur demogarderoben med detta fina stycke dalarnikana. Helt album på gång i vår.

Circa Waves: T-Shirt Weather
Titeln är något bättre än själva låten. Skulle kunna ha varit ett starkt albumspår på en av Brainpools tidigare skivor.

Tracey Thorn: Under The Ivy
Sedan Everything But The Girl lades på is har Tracey Thorn lämnat beatsen bakom sig och mer och mer fokuserat på pianoballader.

Florence + The Machine: St Jude
En anspråksfull ballad som påminner om något som The Dream Academy skulle kunna ha funderat att ha haft med på någon av sina tre skivor som sedan ett tag äntligen finns på Spotify.

Vita Bergen: Curtains
Det tog några månader innan jag på allvar började uppskatta denna Göteborgsduo. Har man inget problem med att det låter sjukt mycket som tidiga Arcade Fire har man en fin stund framför sig när man sätter på den här låten.

Kate Pierson: Throw Down The Roses
Det är märkligt att Kate Pierson har väntat ända tills hon blivit 66 år innan hon gjort sin första soloskiva. Kanske framför allt med tanke på hur många andra artister som velat ha med henne på sina skivor, som R.E.M. och Iggy Pop. Jag tycker ni ska lyssna på hela skivan Guitars And Microphones som är precis så bra som man förväntar sig att en solodebut av The B-52:s kvinnliga stjärna skulle vara oavsett när den gjordes. Titelspåret är nästan lika bra som denna låten.

Waxahatchee: Under A Rock
Hemsnickrad powerpop från amerikanska landsbygden. Känns inte helt färdigt. Men tilltalande ändå på något sätt.

Villagers: Hot Scary Summer
Förra skivan var kanske ett av 2013 års bästa album. De låtar som hittills visats fram från nya skivan är tyvärr inte jättevassa.

Sufjan Stevens: Should Have Known Better
Gillar man Sufjan är det ju svårt att helt avvisa detta.

Ane Brun: Directions
Det mest intressanta med denna låt är ju hur introt på ett märkligt sätt förenar Björks Human Behaviour och Queen/Bowies Under Pressure.

The Decemberists: Cavalry Captain
Detta amerikanska västkustband har tagit ett kliv från folkfacket mot mer tillgänglig powerpop.

Blur: There Are Too Many Of Us
Tycker inte att comebacken Go Out var så kul. Denna är mycket bättre och påminner mer om Damon Albarns soloplatta från ifjor.

Anna Calvi: The Heart Of You
Jag grämer mig fortfarande för att jag inte åkte över och såg Anna Calvi på Amager Bio förra våren. Hennes profilerade sång lyfter vilken låt som helst flera nivåer, så även detta Insurgent-soundtrackspår med sina mer anonyma harmonier.