28 juni 2014

50 bästa låtarna från juni 2014

Här är de bästa låtarna som dykt upp på min Just nu-spellista senaste månaden.




Lana del Rey: Shades Of Cool

Debutalbumet från häromåret var till stora delar ett ängsligt försökt att pricka den kontemporära breda hitfåran. Nya skivan är däremot en stark uppvisning i den genre som Lana trots allt är bäst på: sådan där 50-talstjejgruppsmusik som David Lynch går igång på, fast här anpassad för Youtubekonsumtion.

OK Go: Writing’s On The Wall

OK Go låter som dom kommer från Manchester än USA. Har tidigare gjort skivor med Tore Johansson. Den här låten, trots sin dystra text, gör en glad på samma sätt som man kunde bli av MGMT förr om åren. Och missa inte den här fantastiska videon till låten:




The Ting Things: Wrong Club

Medan Tove Styrke jobbar hårt för att låta som The Ting Things lät året innan hon sökte till Idol låter The Ting Things här och nu lite som Daft Punk lät ifjor.

Kaiser Chiefs: Meanwhile Up In Heaven

Härlig brittbombastika helt i min smak. Hur har jag kunnat missa denna indiekombo från Leeds i alla dessa år?

Avi Buffalo: So What

Fläktande sommarindie från Kalifornien.

The Pains Of Being Pure At Heart: Until The Sun Explodes

Uppdaterad surfindie. Kanske bästa låten från nya skivan. Jag vill passa på att slå ett slag för trummisen Kurt Feldmans sidoprojekt Ice Choir som är mer besläktat med typ Cut Copy och liknande.

Visage: Hidden Sign

Jag kan inte minnas att jag tyckte att Visages senaste album var särskilt intressant när jag lyssnade igenom det någon gång ifjor. Den här låten är ett singelsläpp från den skivan. När jag hörde låten – förmodligen då för andra gången – för några veckor sedan utan att veta vem det var trodde jag att det var ännu ett sådant där kontemporärt Göteborgsband som drömmer sig tillbaka till 1980-talet. Visage idag låter alltså som ett svenskt band som försöker låta som Visage försökte låta för trettio år sedan. Och resultatet blir ett slags blandning av BWO och Army Of Lovers, komplett med Jean-Pierre Bardas pratsång. Riktigt bra faktiskt!

Woman’s Hour: Conversations

Ännu en fin låt från detta brittisk hipstertronicaband.

Thee Oh Sees: King’s Nose

Japp. Ni som brukar läsa mig vet att jag tidigare kommit ut som progrockfan. Här har vi ännu en nutida progrocktravesti som jag bara inte kan låta bli att älska. Riktiga progrockfans skulle förmodligen definiera det här bandet som The Rutles i förhållande till The Beatles.

The Pierces: Believe In Me

Härligt att höra dess systrar igen. Långt ifrån så bra som vemodiga vuxenhiten You'll Be Mine från häromåret, men ändå en knaprig popfalafel för oss som tycker att You Belong With Me innan hon började göra låtar med Max Martin.

JJ: All White Everything

Jag gillade starkt denna svenska halvelektroniska duos Beautiful Life som fanns med på min Bäst of 2012-lista. Och denna låt från kommande album är helt i samma nivå. Påminner mig lite bitterljuvt om när göteborgarna Midaircondo gjorde musiken till Lindex tv-reklam 2008 under namnet Aemono. Som jag älskade dom låtarna. Favourite Places är bäst men denna är också underbar. Skrev till och med till Midaircondo och vädjade att dom åtminstone skulle ge ut Aemono-låtarna på något sätt. Fick aldrig något svar.

SOHN: The Wheel

Låten i sig är inget att lägga under granen, men SOHN:s eleganta och påhittiga ljud och arrangemang är spännande att glida ner i. Och missa inte den elektroetniska portamentosynten som flyter upp till ytan i "refrängen" omkring 01:46 in i låten. Får mig att associera till Nick Rhodes synthook i Duran Durans klassiska Save A Prayer.

Gaby And The Guns: Fyra dagar sol

Den perfekta låten att spela i bilen för dig som ska köra väg 11:a från Lund österut i sommar. Gammalt Lundaband som tagit deras Linerocountry lite längre den här gången.

Banks: Goddess

Denna amerikanska sångerska har någonting självhäftande i sitt sätt att skriva och spela in låtar.

Anna Calvi: Strange Weather

Först St Vincent och nu Anna Calvi. Inte för att jag har något emot David Byrne, men dessa båda artister hade klarat sig minst lika bra utan honom. Här gör dom iallafall en rätt så trogen cover på en en ganska okänd låt av ganska okända Keren Ann.

The Weeknd: Wanderlust

Kanske var det den stundande årsdagen av Michael Jacksons dödsdag som mjukade upp mina öron för Weeknds oerhört jacksonesquea musik, så när Sveriges Radio nyligen plockade upp detta singelsläpp från fjolårsalbumet på P3:s spellista föll jag snabbt och hårt.

Nero: Satisfy

Underbart ogenerad elektronika med samma air av porr som Hansjörg Moroder skänkte Donna Summer på 1970-talet. Dansa då!

Ed Harcourt: Come Into My Dreamland

Min yngsta dotter tycker att det här är en läskig låt. Då får man väl säga att Ed här lyckats. För med skräckfilmspiano och theremin-oooande i bakgrunden blir detta en ganska mysig victorian goth-ballad.

The New Pornographers: Brill Bruisers

Ärligt talat har jag haft dålig koll på det här bandet sedan deras fina The Bleeding Heart Show för typ tio år sedan. Och sedan dess har de uppenbarligen inte kommit så långt från det spår dom följde då. Fast det här är lite mer som deras då samtida genrekompisar The Polyphonic Spree lät.

Markus Krunegård: L.A. L.A.

”Istället för L.A. sitter du vid köksbordet med mig.” Jag har aldrig fastnat för Krunegårds mer skramliga sida. Däremot är han fantastisk när han blir mer återhållsam.

Miss Li: I Finally Found It

Många volt kvar i det här batteriet.